Summa sidvisningar

torsdag 14 juni 2012

När man inget vet - blir allt till nyhet

Hey, visst var det till Lofoten vi skulle? 
Det råder totalförvirring i basecamp, let me tell you. Ingen ordning alls. Jag springer i cirklar runt mina små och stora högar med prylar och kläder, sliter mitt hår  och pillar mig i naveln om vartannat (överslagshandlande) och undrar vem som ska bära de andra två resväskorna som jag kommer behöva ha med mig utöver den enda tillåtna.
I dag jobbade jag i alla fall sista dagen och stämplade ut tidigt i eftermiddags för att åka till min förra arbetsplats och vara med på en avtackning av en fd kollega som gick i pension. Kollegan visade sig iofs bli glad över att jag dök upp, men som en av mina lite mer entusiastiska bloggföljare verkade han allra mest bli stressad över min närvaro. "-Men vad gör du HÄR! Du måste ju hem och packa med dig! Inget är ju i ordning ännu!" och vidare en halvtimme senare "-Men hörde du inte vad jag sa? -ÄT inga mer snittar nu och släpp det där champagneglaset - åk hem och organisera dig!!(alltså inte fackligt då, utan mer praktiskt. förf.anmärkn)". Och det var ju omtänksamt (även om jag givetvis fortsatte gratisätandet - goes without saying.).

Det skulle visa sig att han hade mer rätt än han anade. I kväll pratade jag med mitt resesällskap Sara i telefon och gick igenom packningen i detalj (regnbyxor eller inte? Varm eller kall sovsäck? Lakritspastiller eller Turkisk peppar? Sånt där, basic stuff, ni vet). Innan vi la på skulle vi bara helt kort också stämma av var och när vi skulle ses i morgon. Jag har kommunicerat till alla att jag ska åka båt från Värtahamnen kl.11.00 i morgon (bla därför jag tog ledigt i morgon) och sedan tillsammans med alla andra hoppa på bussen i Riga där den står och väntar. Logiskt. Smidigt. Sara påstod dock att alla andra skulle ses kl.15.00 på Cityterminalen och hoppa på bussen direkt där och hon undrade lite över mina källor. När jag funderat ett tag insåg jag att det där andra hade jag bara hittat på.
Min fantasi; denna ständiga källa till felinformation. Ingen tillförlitlighet alls. Trist insikt. 

6 kommentarer:

  1. Haha men du hade denna gång i allafall koll på att vi skulle till Värtahamnen och inte Arlanda, framsteg! Nu är regnbyxorna, den tunna sovsäcken och turkisk peppar nerpackat. Ses snart PÅ CITY TERMINALEN!!! ;-)

    SvaraRadera
  2. Tänkte jag skulle börja med att presentera mig för det kan ju vara bra eftersom jag kommer att följa denna blogg under era stapatser och dessuomt kommer jag läsa med stort nöje. Visserligen är det väl blodsband som har fört mig hit och det är jag faktiskt glad över.

    Jag är alltså resesällskapets gamla mamma och som en sådan skulle jag bara vilja tillägga: => ojoj, två virrpannor ute på vift ! Hoppas av hela mitt hjärta att ni är virriga vid olika tillfällen ;)

    SvaraRadera
  3. Ok då,
    Det är jag som är den nyblivne pensionären och ja.. jag kunde notera dåligt fokus på packning och mental förberedelse! Bubbel och snittar är uppenbart mer intressant!
    Hoppas nu ändå det blir avresa med rätt buss och att sommarens reseberättelse därmed säkras!
    /Låa

    SvaraRadera
  4. Välkommen hit Kerstin! Jag kan meddela att min erfarenhet från förra resan i Afrika är att min och Saras virrighet fint kompletterar varandras. Så du kan vara lugn! :-)

    @Låa: Men om man hoppar på FEL buss så kan det ju nästan bli ÄNNU mer äventyr att berätta om här eller hur? Win/win liksom!

    SvaraRadera
  5. Ja...det här får en ju att fundera på var du befinner dig just nu...
    Sara B

    SvaraRadera
  6. Förvirring i sann Rosa Bussa-anda låter det som!

    SvaraRadera