Det som göms i snö kommer fram i bikini vid insjö.

Muffins byggde denna vackra muffintop, lämpligt nog

Hade varit nere i källaren i går kväll och hämtat upp sommarkläder och slängt fram de jag tänkt att ta med på resan och skulle bara snabbt och ledigt prova igenom några par fräsiga sommarbrallor.  Just där någonstans tog kvällen en annan vändning och jag blev akut tvingad att fejsa det faktum att ingenting passade. Och när jag säger ingenting menar jag typ..inte någonting.  Och nej, kläderna hade inte, som ni säkert trodde nu, blivit för stora. Jag stirrade fetman i vitögat och hon stirrade skadeglatt tillbaka. Hur gick det så här? För samband mellan övervikt och ostbågar är så vitt jag vet inte bevisat ännu!? Eller var det det det var? (coolt, såg ni? en grammatiskt korrekt mening med tre st "det" efter varandra!). 
Anyway. En viss sordin lades på aftonen, men jag valde att fokusera på den kulinariska misär vi (förhoppningsvis) kommer leva i i fyra veckor framöver och som i min fantasi kommer lösa problemet på ett billigt och geschwint sätt. Mina vänner säger att man aldrig går ner i vikt på resor oavsett om man åker på bootcamp till Sudan, men jag vill inte tro dem (mina +7 kg i USA 1996 och +8 kg i N.Z/Australien/sydostasien 2004 till trots). Kanske borde jag ändå åkt till Indien istället? Oddsen för en rejäl magsjuka är bättre där. Har man tur får man med sig en liten mask hem i magen också som mumsar på i flera månader efteråt. Det hände en kollega till mig och hon blev så smal att hon nästan blev tvådimensionell.

Detta fick mig osökt att tänka på vad min PT Alex sa när han skulle sälja in sina tjänster till mig och jag kanske till en början ifrågasatte hans 22-åriga förståelse för hur annorlunda livet (och kanske främst kroppen) kan se ut är när man är i min ålder. För visa att han fattade grejen sa han:
 "-Ulrika. Jag har tränat massor av överviktiga medelålders hemmafruar när jag bodde i USA, så du behöver inte oroa dig! ".
-Ja, men då så, ro hit med ett 20-klippkort för en miljon å femtio, tack.