Svettiga tår + oönskade lår

Nu är vi i Lviv i Ukraina. En superfin gammal stad med massor av vackra byggnader och gränder att strosa i. Just strosandet blir dock begränsat eftersom det är brutalt varmt (35 grader) och det är mycket svett i omlopp these days, let me tell you.
Fram tills nu har vi brutit upp varje dag för att åka till ett nytt ställe och i dag var första gången som vi stannade två dagar i samma stad, vilket var ganska skönt. Att bryta upp och resa vidare betyder en hel del omstuvande och fixande med packning och på den här resan ofta, trixande med nya valutor. Så efter en natt på stan i går bestämde vi oss för att ta en riktig softardag och göra så få knop som möjligt, ett mål vi fint nog nådde upp till. Flera av våra vänner (de som är väldigt, väldigt manliga och fräcka) skulle åka iväg och nöjesskjuta kalasjnikovs (antagligen på fattiga barnhemsbarn och koalor) men vi kände att det inte var riktigt vår tekopp. Istället åt vi en praktfrukost i skuggan på ett laidback ställe med stora slapparsoffor (men naturligtvis ändå med sjukt otrevlig personal) och vandrade sedan runt i säkert hela två minuter i värmen innan vi la oss att vila i en park. Eller tja, park och park. Rondell är väl en mer rättvis beskrivning. Efter den koloxidförgiftningen sprang vi sedan av en slump på en upphetsande krimskramsmarknad där jag och Sara fick förhöjd puls och köpte, vad vi planerar, resans enda souvenirer (Matrusjkadockor och fina sjalar med blommor + lite till. (bilder kommer). Där stötte vi dessutom på resans hittills enda trevliga urinvånare. Den något till åldern komna gumman med guldtand som sålde sjalarna till oss tyckte att den blåa skulle passa fint till mina ögon. Alltså, jag gissade att det var det hon sa, hon var en riktig snackepåse dock, så jag vet inte. Men hur som helst så blev vi helt kära i henne, gav henne extra betalt och hon plirade och log och vi fick ett akut adoptionssug (som vi så här i efterhand tack och lov lyckades stå emot).
Eftersom vi hade transpirerat så ohyggligt mycket under så lång tid la vi ytterligare några timmar på en annan uteservering med kalla öl och lite mat. Sara beställde vad hon trodde var kyckling, men som efter en stund outades grodlår. Detta till stor munterhet för hela gruppen utom en. FjantSara blev lite kräknödig efteråt och fick för sig att hon skulle drabbats av någon zoonos, tex den utspridda paddfebern (jag gissar här. Hon har inte specat sina smitträdslor), och ville inte alls vara med och spexa med de små grodspirorna. För tidigt att skämta om det alltså. Jag gör ett nytt försök om ett par timmar senare i kväll.

Små grodlåren, små grodlåren är olustiga att se...

Tja... så här fint bodde vi. Vårt hostel. Sol-mix. Typ. 

Första leendet i Östeuropa! Tack Svetlana!