Solhälsningen i Sofia

Med balalajkor ringande i öronen. Fast det inte syns. 

I Bulgariens huvudstad Sofia skulle vi bara stanna en kväll och dessutom var det kvällen vi skulle säga hejdå till Jocke som var tvungen att åka hem tidigare för att ta hand om sin 6 åriga dotter, allt enligt tidigare plan (tydligen var konserverna slut nu och grannarna hade börjat klaga. Tråkig stil). Om det var varmt innan så är det nästan outhärdligt hett stundvis nu. Ofta när man rullar in i städerna måste det springas runt och fixas en hel del och kollas och ordnas på de hostel vi ska bo på. Enligt vår chaufför Erik så kan de ha ringt 10 gr innan för att dubbelkolla att det finns en bokning men ändå fullt rimligt mötas av brist på en sådan och en oförstående feja i receptionen. Det påminner lite om Afrika på det viset. Charm. Typ. Men det innebär också att man ofta får stå en stund på gatan i väntan på besked. När sedan svar väl kommer så blir det snabba puckar och lite hetsig stämning. 10 personer hit! 20 personer dit! Väskor, ryggsäckar, kuddar, kameror och svettiga kroppar. Hade jag vetat att resan skulle innebära så många nätter på hostel (och inte på busstaket alltså, vilket jag hade räknat med) så hade jag kanske inte packat ner hela min walk-in-closet och en extra tröja i min numera över 30 kg resväska. Det är tungt att dra genom stan. Man är hungrig, förvirrad, stressad och ganska trött efter en lång dag på bussen. Irritation kan uppstå. Jag säger inte att den gör det, men ni förstår. I teorin. Jag föredrar verkligen att bo på busstaket där man har allt inom räckhåll, men förstår också att det är svårt i storstäder att få till.
Hur som helst. Vi gick ut och käkade på ett fantastiskt grillställe, lyssnade ofrivilligt på en Balkanorkester vid vårt bord och körde sedan lite bar-hopping (är det ett modernt ord fortfarande? Det var det -94, när jag typ var ute på sånt senast).
Det är mycket trist att Joakim ska åka hem (kanske inte för hans hungriga dotter då men...). Han är så rolig att jag nästan kissar på mig lite grand ibland.
För att göra något fint tillsammans sista kvällen avslutade vi med en mindre yoga-session på ett stort torg (troligtvis med en gubbe-på-häst-staty) mitt i Sofia. Se och njut.
Poetry in motion.

Förberedelser. Strategiupplägg. Patrik längst till höger är inte
så bra på yoga men han försöker i alla fall. Han är bara 25 år. Inte
så lätt då liksom. 

Har ni någonsin sett något mer gripande artisteri? Kurrande grodan och
spejande strutsen. På Bulgariska!!