Festfixarnas kranka blekhet

Kom att tänka på en rolig (och extremt pubertal) händelse som Sara påpekade att jag har glömt att berätta om. När vi kom till Makedonien och den fantastiska Ohridsjön (där vi fick vårt första badstopp) hamnade vi som jag beskrivit tidigare på en spontanfest andra kvällen som skulle visa sig få lite bestående konsekvenser. Vid tiden för återfärd från restaurangen vi blivit skeppade till och där vi tittade långt ner i Raki-glasen, tyckte alla självklart att det var en strålande idé att fortsätta partyt när vi kom tillbaka till vår strand igen. Om det var så här roligt nu, hur roligt skulle det inte kunna bli om vi fortsatte!!?? Så det gjorde vi. Jag uppfattade att alla hade kul, men kärntruppen (Sara, Stefan, Patrik och jag i det här fallet) kämpade på kanske lite längre och med ännu lite mer entusiasm än de andra och klättrade upp på taket för att sova först framåt småtimmarna (det finns en filmsnutt från kvällen som jag plockar fram och spelar upp för mig själv flera gånger om dagen för att den är så underhållande.Tyvärr kan den dock inte publiceras här av många, många skäl). Dagen efter ligger vi på stranden och steker och försöker samla ihop minnena och olika vitala kroppsfunktioner, men mår på det stora hela bättre än vi förtjänar. Jag ligger bredvid Patrik och småpratar slappt när en kvinna som arbetar i en av barerna kommer fram och knackar honom på axeln. Hon vill bara meddela att hon nu ordnat allt för den fest för 30 personer som vi tydligen beställt till ikväll. -Klockan 19 blir fint. -Välkomna! Vart ska hon skicka fakturan, undrar hon slutligen. När hon gått stirrar Patrik klentroget framför sig en lång stund och säger sedan långsamt "-Hur f-n hittade hon oss här?". En hel strand fullpackad med turister och hon lyckas leta upp oss. Tydligen hade hon, orutinerat nog, tagit några fylleskallar på orden och uppfattade att det var en verklig eventbeställning vi lagt där i baren kl.04.00 dagen innan. Spare no expenses.Flackande blickar. Smygpanik.
Till mitt försvar så hade jag själv inte varit med i den här orderläggningen utan avvikit lite tidigare och mot bättre vetande lämnat Sara och Patrik till att inte bara spontanbeställa stora företagsevenemang utan också bjuda minderåriga makedonier på alkohol, visade det sig senare. När vi släntrade tillbaka till bussen efter att på olika sätt ha avvärjt tidernas strandpartaj hörde nämligen Sara följande oroande rop efter sig från en grupp 14åriga kids: "-Girl! Girl!! -Hello! -It was fun yesterday! -Where is Patrik? -Party tonight again?" och drog sig motvilligt till minnes att våra vinflaskor hade gått laget runt i det tacksamma gänget i sen förpubertetsålder som hon nu stod inför. Skam.
Jag borde ha ringt lokal polis där och då. Langning är ett allvarligt brott och verkligen ingenting att skämta om.
Särskilt inte i sådan direkt närhet till djupt vatten.

(Not till Saras mamma och mormor samt till min egen mamma; -Vi vet att ni kanske inte i första hand är intresserade av att höra suparhistorier från era döttrar och att det är mycket omoget och inte imponerar nämnvärt på er. Kanske snarare tvärtom, om jag får gissa. Till vårt försvar kan vi ändå lova att detta beteende är synnerligen ovanligt för oss och att vi i det vanliga, verkliga livet är mönstermedborgare som ansvarsfullt sköter våra jobb, betalar räkningar och klipper håret i tid. Det finns alltså ingen anledning att blanda in Soc).