Kommunikation genderwise

En aspekt av resan som både jag och Sara noterade ganska tidigt är att det är ett lite annat klientel på den här resan än på förra i bemärkelsen att det nog är en majoritet här som verkligen är intresserade/superintresserade av Östeuropas historia och politik. Kanske är det därför det för ovanlighetens skull är en majoritet killar på bussen. Efter några veckor i denna kunskapsintensiva miljö är vi lite….tja…matta… på fakta i form av årtal och slag som utkämpats. Det ligger inte riktigt i min allra främsta intressepärm ens från början (och då kan man ju fråga sig varför jag valde den här resan iofs) och sedan en tid är min hjärna totalt nedstängd för mer info. Som tur är finns det likasinnade på bussen också, däribland Sara (mer i ett annat inlägg om detta). Jag har tänkt en del på sättet som killar ofta pratar med varandra och här mer än jag någonsin upplevt förut; dvs genom att berätta fakta för varandra. Inte som att man diskuterar och utbyter tankar och åsikter utan just bara faktadroppar. Det är väl möjligen inget fel på det om båda gillar det, men för mig är det parallella monologer och inte dialoger. Det är inget stort problem, alla är olika och det är ok, men jag har hittills inte träffat någon kvinna som kommunicerar på det viset. 

Har jag rätt eller har jag fel?  

En av tusentals små bunkrar i Albanien. Det är ganska manlig grej det också. 

Bild på en man som inte kommunicerar på ovan beskrivna sätt
men väl försöker handla Fanta i en leksaksaffär enbart byggd för
vättar i Sofia, Bulgarien. 

Bild på ett par träskor tillhörande en man som inte heller
kommuncerade på ovan beskrivna sätt, men väl på många
andra ovanliga sätt. Plus träskorna då.