Blött i Transylvanien

En kanske inte helt rättvisande bild....

I förrgår rullade vi in i Rumänien och möttes av ett makalöst vackert landskap, lite som vi hade fått förhandstips om. Lustigt nog påminde de höga bergen, de böljande gröna skogarna och dimman som låg på bergstopparna på morgonen ganska mycket om hur det såg ut i Rwanda. Fick en känsla av att vi skulle ut och tracka Bergsgorillor morgonen efter, men det hade ju varit jättekonstigt. I Transylvanien gör man ju andra saker som ni förstår. Man trackar Vampyrer. Vi besökte greve Draculas borg och letade vampyrer hela kvällen, men det närmaste vi kom var någon som slog ut lite vin på ett effektfullt sätt så att det såg ut som droppande blod. Eftersom vi var på mycket högre höjd nu hade vädret ändrat sig ganska mycket och det blev kyligare och regnade t om lite grand på kvällen. Vi satt ute vid bussen och drack vin från den Moldaviska vinkällaren och åt choklad som många köpt vid gränsen för att göra slut på den senaste valutan innan man än en gång skulle byta pengar. På grund av alla storstadsdagar och hostelnätter har gruppen blivit lite mer splittrad än förra resan och det var trevligt att bara köra lite busshäng på kvällen och inte stressa in till stan för att äta, som vi vanligtvis gjort hittills. Kröp upp på taket vid 01 (hör ni PRO-gänget!? Så här är det varje kväll på den här resan! Galet!)  och hittade min plats längst ut på ena kanten, närmast den öppningen som är i presenningen på kortsidorna. På natten började det att regna en hel del med resultatet att min madrass, min sovsäck och min kudde började suga upp all vätska i dess närhet. Jag försökt knö ännu närmre min madrassgranne, men det är liksom inte så många centimetrar tillgodo så natten blev en ganska blöt historia. Framåt 6 tiden började jag längta efter att gå upp, trots att det spöregnade ute och allt var blött. Plötsligt tar vinden tag i presenningen på kortsidan och slår upp den med effekten att vattnet som samlats där slungas in på mig och mina grejer. Jag har haft bättre wake-up calls. Det har jag. Men trots detta; Sova på taket is the shit. Hur konstigt det än låter. (En medresenär valde dock att sova utomhus på marken just den här natten och när jag frågade på morgonen hur det gått, med tanke på allt regn svarade hon att hon bara rullat in sig i en presenning i närheten så det hade gått finemang. De är av ganska tufft virke, RosaBussresenärerna, det måste jag säga.
I just den här campingen träffade vi ett svenskt par som kom fram och tittade nyfiket på oss när vi slog läger (som folk brukar göra. Många fotar t om). Jag småpratade lite med kvinnan där och hon sa att jo, visst, hon blev lite sugen hon också och tillade sedan: "-Men jag förstår ju att man måste vara ett väldigt tight gäng som ger sig ut på en sådan här resa. Det är ju inte vem som helst som får följa med." När jag sa att jo, precis vem som helst får följa med (och följer med...) och att vi bara känt varandra i en vecka såg jag i hennes ögon att hon för en liten kort sekund var på vippen att sälja sin husbil, lämna sin gubbe och följa med oss istället. Men det var en fin sekund.

Blod i loggan. Tough shit.