Boarderline

Någon slags gräns, någonstans, men troligen med ineffektiv
administration. 

I dag lämnade vi Vilnius för att ta oss in i Vitryssland och nu först Minsk. Vilnius som stad var väl inte så stenkul kanske men helt ok. Det starkaste minnet är mina hungerhallucinationer i jakten på en restaurang som passade alla smaker samt baren vi hamnade på som varken serverade öl, vin, vatten eller Fanta. Vi åkte från Littauen tidigt för en ganska lång bussdag över gränsen till Vitryssland. Det var i sig inget man gör i en handvändning. Alltså "kör över gränsen". Lite tvärtom faktiskt. I ett par timmar stod vi där medan den uniformerade personalen gick igenom alla papper och färdhandlingar för bussen. Fler gånger. För är det någonting man har här så är det tid, tydligen. Med jämna mellanrum kom också de här people in funny hats (stora nog att landa en mindre helikopter på) in i bussen för att gå igenom våra pass, dela ut crossing-boarder-lappar att fylla i, räkna oss eller låta knarkhundar leta igenom alla utrymmen (hundarna som letade knark alltså. Icke att förväxla med alla de herrelösa knarkarhundar som strök runt gränserna. De skulle behöva hjälp och kanske Antabus). Vi stod som sagt där ganska länge och jag låg då längst bak i bussen och halvsov lojt. Jag råkade tydligen somna på riktigt en stund för jag vaknade av en smäll på låret och när jag tagit in situationen stod en man i uniform och överdimensionerad hatt en halvmeter från mitt ansikte och ville kolla passet (för andra gången). Vi hade fått nogsamma instruktioner om att det inte är läge för några practical jokes här över huvud taget (det är bara några år sedan k-pist var en obligatorisk del av outfiten här) och alla gjorde mycket lydigt som vi var tillsagda. Mina snälla, nya "kompisar" hade dock först tänkt att de skulle gömma mitt pass som jag hade i knäet när jag sov, väcka mig bryskt och ropa "passport NOW!" och sedan underhållna betrakta min panik. Nu vågade de inte det, tack och lov. Mycket snack och lite verkstad på dem alltså. Efter smidiga tre timmar kunde vi rulla vidare in i Vitryssland. Ordnig och reda och en god organisation är alltid nyckeln till effektivitet och framgång, tänkte Ivan Denisovitj (eller vad soldatfiluren kan tänkas ha hetat) när han vinkade av oss. Eller så tänkte han helt andra saker, vad vet jag.

Det blir mat sent när man lattjar runt vid gränserna hela tiden.
Notera min pannlampa som här dubbelarbetar som hårband.
Multipurpose. Praktiskt.