Bikram in Belarus

Värmen har slagit sina klor i våra buss-svettiga kroppar och i dag var det nästan heldag i denna sauna på hjul. Jag och en annan kille, Joakim som också provat på Bikramyoga föreslog att vi skulle kunna köra ett pass vid nästa resdag. Ingen hade märkt någon större skillnad lokalmässigt, det är helt klart. Svetten rinner helt ogenerat utmed kroppen och man måste vädra regelbundet mellan bilringarna för att inte börja spontanodla svamp där. Trängseln blir också mer fysiskt kännbar när man är varm. Men det är det här som är så märkligt. Det är just det här; när man ligger bak i bussen i en stor kroppsdelshög och svettas tillsammans och pratar och spelar lite spel och sover om vartannat som den där känslan infinner sig... att det här är så himla bra! Gemenskapen med människor som tills för några dagar sedan var främlingar. Jag känner mig avslappnad och i nuet och njuter av att vara här. Det är en ovanligt bra känsla.

Och det här är precis varför jag åker Rosa Bussarna.