Nurse Jackie

...pärlor och paljetter, har jag i min säck...

Denna lördagskväll har jag ägnat åt att sortera mediciner och hygienartiklar. Jo, jag har förstått att andra människor helgmyser på andra sätt, men jag tycker att det här är det allra mest tillfredsställande.

Eller snarare så här: inför en resa vill jag väldigt gärna veta vad jag har med mig i necessären i form av "utifall-att"-medikamenter och brukar därför ha full kontroll på det. Nu har jag ju då ganska mycket att välja på i badrummet i den genren så det tar sin lilla stund att sortera och välja ut the-best-off. 

Lärdomar från förra resan:

Att köpa: Nagelborste. Ett behov jag aldrig i mitt liv tidigare haft slog till kraftfullt och akut efter några veckor bland rött damm och frekventa encounters med natur och sådana nya, tuffa grejer. Sover man utomhus är default att man vaknar med sorgränder under naglarna, oavsett om de var renare än en hjärtkirurgs när man kröp ner i sovsäcken. Vad som händer där på natten är jag inte säker på att jag vill veta. 

Mina fotsulor var också indianskt rödbruna tills samtliga hudceller successivt hade bytts ut några månader senare, men det är en annan (ofräsch historia). 

Användes aldrig: 

Handsprit. Jo, alltså, vi handspritade oss konstant, men jag använde alltid någon annans. Billigt och bra, tänkte jag. Och det hade jag ju rätt i. 

Tandlagningpasta på tub (alltså som i "paste", inte Barillas): Nej, det kan väl hända att jag aldrig använde den, men om - jag säger OM- någons framtand gått av så hade jag flinkt kunnat laga den temporärt. På PLATS! Och kanske blivit lite hjälte. 

Tandborste: Nej, jag skoja bara. Den användes flera gånger. 

PS: Några Bilder på alla mediciner kommer jag inte att lägga ut. Ni kommer bara att tro att jag missbrukar och bli tvungna att dra ihop en intervention där vi ska sitta i en soffgrupp och ni ska säga att ni tycker mycket om mig men är oroliga för mina piller-vanor. Sen kommer ni säga att om jag inte slutar äta Novalocol och Postafen omedelbums så vill ni inte längre vara mina vänner. Det vore jättetrist tycker jag. Och onödigt.