High flyer

Uppe på balkongen med utsikt över torget på bilden nedan
drabbades jag av en okontrollerbar lust att Silviavinka samt
sjunga "Dont cry for me Argentina". 

Sara ville också testa, men hon gjorde fel
hela tiden och förstörde mest.
Skitjobbigt. 

I går kväll rullade vi in i Bukarest och i morse åkte vi för att besöka Chauchescus palats inne i stan. Byggnaden är den näst största i världen, slagen endast av Pentagon, och även om jag inte instinktivt går igång på stora pampiga byggnader så var den här faktiskt ganska häftig (tyvärr var jag dock lite i trötthetskoma pga obefintlig nattsömn, pga some serious snark-attacks). Killen hade stora visioner, det får man ju ge honom. Men eftersom jag aldrig hittills i den här bloggen har fokuserat på resmålet eller valt att skriva om viktiga saker så lämnar jag den där kåken därhän även här och väljer att beskriva en incident i säkerhetskontrollen istället. Jo, för att komma in i huset fick man gå igenom samma scanning som på en flygplats med röntgen etc. Jag gick lydigt igenom den där bågen och försökte se oskyldig ut, (trots alla mina gömda handgranater och kalasjnikovs). Kontrollantkvinnan stannar mig och mumlar någonting till mig som i mina öron låter ungefär som "-hrschminfpm...zipbig...".  Jag ber henne upprepa och försöker febrilt att förstå vad det är som är fel och som gör att jag inte får passera henne utan istället stoppar upp hela kön. Hon upprepar samma grej ".....blabla...zipbig". Jag hajar fortfarande ingenting och tänker på bälten, mynt och eventuella bortglömda pacemakers. Den extremt tålmodiga kvinnan lutar sig då närmare mitt öra och säger sedan lugnt och nu välartikulerat tydligt "-Your zip is open big, miss". 
Moment of cross border sisterhood.

Välkommen hem till mig. 1000 r o k.