Minsk - bättre än du tror

Fin kommunistgrafitti.

Efter en lång resdag rullade vi in i Minsk och det fanns åtminstone från vissa håll stora förväntningar på militärparader, tanks och sovjepropagandaspår. Eller åtminstone ett par gatukravaller vi kunde få ta del av. Nu blev det inte riktigt så. Minsk var vår hittills starkaste fördomsfailure, för det var något helt annat. Vi hade lite tur att en av killarna i bussen kände någon som kände någon annan som hade kontakter med några som läste svenska på universitetet i Minsk och vi träffade därför en Vitrysk tjej som guidade oss runt i stan hela dagen. Mycket smidigt (mitt och Saras defaultläge är annars alltid att vi mest vill sitta på cafér i olika städer och fika, alternativt leta efter toaletter, alternativt leta mat). Vi såg förvisso några sovjetmonument, men framför allt såg vi en fantastiskt vacker stad! Det var vita hus i sekelskiftesstil, gröna lummiga parker, rena gator och piffiga invånare. Jag är inte så naiv att jag inte förstår att det finns stora problem i en stat som är så långt från demokrati som Vitryssland är, men det var ändå inte alls vad vi förväntat oss. En mycket trevlig dag som avslutades på en pub med en del öl. Vi var 7 personer som gick runt idag tillsammans och jag känner än en gång att jag verkligen har haft tur när det gäller det sociala på den här resan. Den här gruppen har stor potential att bli precis hur bra som helst och det känns redan som att vi känt varandra mycket längre än de tre dagar som det faktiskt rör sig om. Det är lika märkligt -och faktiskt fantastiskt- varje gång och jag känner stor tacksamhet och glädje över att jag än en gång för vara med om detta.

Jocke och Patrik antastar främmande
män i Minsk tunnelbanesystem. Fast
vi sa att de inte skulle. 

Simon, Sara och Stefan på en restaurang med äcklig mat efter
lång dags rundtur i Minsk. 

-Men asså, kan du skärpa dig...  (jag, Patrik och Jocke)