Kroatien och komplimanger

Obs, Det är inte kvinnan som har
skrivit inlägget som är med på bilden

Den sista delen av resan verkar vara lite lättare för folk i allmänhet att ta in och förstå lockelsen av. När vi kommer till Kroatien så kunde man välja på att åka hem eftersom man gissningsvis är försvagad av allt barkbröd och näversoppa eller mönstra på en båt och Skepp o´hoja runt i Kroatiska skärgården i en extra vecka. Jag och min sjösjuka valde att hänga med ut på havet. Det är ju inte så tufft och inte så hardcore som bussarna och vi lär troligtvis ha både toalett, säng och ätbar mat hela veckan, men vad tusan. Det får väl gå.
Så här kommer det att gå till när jag jobbar mer fokuserat på min hudcancer under sista veckan och äter upp mig efter eventuella tappade kilon bland ransoneringskuponger i östblocket:
http://www.rosabussarna.com/publish/softadmin.aspx?id=3&JourneyId=277

Viss risk för sjösjuka föreligger dock som sagt. När jag en gång i tidernas begynnelse seglade i Grekiska skärgården i två veckor utvecklade det sig till en orgie i spy-över-relingen och ligga-drogad-i-förpiken. Ingen vacker syn, det kan jag lova er (och då var jag ändå ung och relativt fräsch). Det var också där jag fick en av mina mest oväntade komplimanger någonsin: "-Ulrika, du spyr med sådan grace och värdighet". Jorå. Satt..eh... (i och för sig har kommentaren hård konkurrens av röntgenläkaren som vid en magundersökning för några år sedan utbrast "-Ulrika, du har ju skitsnygga tarmar!!". Eh...Tack?)

Yes, I can do this.