Back in the dirt

Jag och Iris. I bakgrunden ses några som övningsklättrar
på brant stege. En av dem bär, intressant nog, hög hatt. 

För att få lite inspiration inför sommarens resa begav jag mig i helgen i väg på den stora Rosa Buss-återträffen i Tiveden. Och när jag säger inspiration menar jag att jag behövde mjuka upp min mentala inställning till hygien, bekvämlighet och begreppet "personlig sfär". På den stora Rosa Buss-återträffen i Tivedenskogarna kommer varje år mellan 300 och 400 personer som rest någon enstaka gång med företaget eller som vigt hela sitt liv åt just den här livsstilen. Jag och mina, i sammanhanget närmaste, faller under den första kategorin och gissar att vi av den anledningen inte hamnar så jättehögt på just den här sektens hierarkistege. Man kan dock ha trevligt ändå! (det jag subtilt här försöker att säga är att vi varken har upptryckta t-shirtar med namnet på den ölhävarklubb vi tillhör eller kan dra gamla minnen från när vi blev beskjutna i Långtbortistan 1973). Vi klev på en av tre bussar som avgick från Stockholm på fredagen och hade tack vare det makalösa vädret en kanonhelg med mycket tid luftandes vit hud på masaifiltar i solen drickandes rosa champagne. Kvällstid var det lite party där jag tex till min stora förvåning upptäckte att jag faktiskt fortfarande kan texten till Kopparbergvisan. Båda verserna (är det mindre eller mer obehagligt än att man med lätthet kan rabbla upp för- och efternamn på alla som gick i ens förskoleklass, inklusive deras syskons namn?)
Framåt småtimmarna när man känner sig färdig med det hela, svingar man sin salongsberusade lilla kropp lätt och ledigt upp för stegen till busstaket och där ligger man sedan och ägnar sig åt att inte kunna sova pga allt oväsen fram till frukosten vid 8 tiden. Då går man upp (eller ålar sig upp snarare eftersom det är ganska trångt) och inte duschar, byter underkläder eller funderar mer över varför man hittade kottar och bullens pilsnerkorv i håret när man vaknade.

Ja, omoget. Men också lite mysigt. Sara kramar mig som
pussar Jenny i en härlig kedjereaktion. 

Ja, jag förstår hur det här låter. Oerhört infantilt, omoget och ganska mycket som en pubertal studentfest. Och så är det till viss del. Rent generellt har jag lite problem med aktiviteter där det anses fräckt för medelålders människor att bli på kanelen och det är kanske därför jag inte riskerar att överdosera sådana här tillställningar. Men det finns verkligen alla typer där och eftersom kakor som bekant söker makor och 15 personer från min förra Afrikatrip var där gjorde det ingenting även om det i övrigt kanske inte var min tekopp (för det fanns ju kakor. Typ). Under min förra tripp skyllde vi på mygg och mörker (eller att man inte gillade statsskicket i landet vi just då befann oss. Eller att valutan var ful. Eller att vi hade sett för många elefanter. Eller för få) och knöt oss runt 21 tiden varje kväll. Det är mer min stil.
Håller tummarna för samma perfect match för sommarens resa!